Who Knew?!

Det är märkligt vad livet har för planer för oss.
Om jag för 2 år sedan fått veta att några av mina närmaste inte skulle finnas i mitt liv idag hade jag fnyst åt den vetskapen. En del av dem hade ju funnits i en evighet.
Det var tungt att bryta. Det. gjorde. så. ont. En del av min trygghet försvann. Mina stöttepelare, de som var mig närmast – Borta.

Nu.. Jag är lättad att de människor som jag trodde vad så viktiga och inte påverkade mig på ett hälsosamt sätt numera inte är i min umgängeskrets. De absolut bästa som nu finns för mig är vänner som inte ”offrar” mig, sviker mitt förtroende. Inte vänder mig i ryggen. Precis som jag håller mina närmsta nära hjärtat, kan jag förvänta mig samma sak från dem.
Det som gör mig mest förvånad idag är hur man ”gillade läget” när det handlade om svek och saker som bröt förtroenden.
Jag visar gärna när jag tycker någonting är orättvist eller dumt men kan förlåta, förklara och lägga åt sidan så länge det är med uppriktighet och respekt. Alla gör fel någon gång. Det som skiljer på människor är deras förmåga att ta ansvar för sina handlingar.

Treat me like an option and I will leave you like a choice.



Annonser

Posted on 19 juni, 2012, in Everyday, My dearest, S O F F Y. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: